När jag började måla på allvar 1996 blev det snart ett mål att måla kvinnor. De första försöken var inte speciellt imponerande, men med åren blev jag mer belåten. Det var rörelser, linjer och poser, allt det som var kvinnligt som intresserade mig.
När jag återkallar min ungdom inser jag att redan som tioåring var jag hopplöst förtjust i tjejer. Med åren, och eftersom jag lever i ett land där feminismen fått stort genomslag, har jag fått anledning att fundera på om jag verkligen har rätt att tycka om kvinnor. Och jag ställde frågor: Hur skulle den här civilisationen kunnat utvecklas utan attraktion mellan män och kvinnor? Skulle vi överhuvudtaget haft någon att prata med? Hade vi ens existerat?
Jag kom fram till att kvinnor påverkade mig positivt och att jag inte hade något i mig själv som jag borde reglera. Tvärtom var det något jag borde utforska mer.
Så det har blivit många kvinnotavlor med åren, och fler kommer det att bli.
Bernard
No comments:
Post a Comment